Mors dag

Sonen hade minsann smugit iväg och handlat blommor till sin mamma. Väldigt sött!

Påhälsning från ett tidigare liv - KLICK!

Ja exxet då'ra - var väl lite taggad på Beach Boys i allmänhet och Brian Wilson i synnerhet!

Därför lyckades mina ögon inte glida förbi denna rubrik och så klickade jag in på bloggen...

Livet tycks ha runnit på även för herr Wilson som ser ut som en distingerad äldre gentleman vid det här laget!

Är det någon som minns nyårsaftonen?

Jag minns i alla fall att syrran, jag å' lille maken var uppe på berget för att intaga vår dessert, och skåla i champagne. Hur kul och trevligt som helst, OCH dessutom hade vi med oss serpentiner på burk som vi rikligt dekorerade växterna med. Det var verkligen festligt...

Igår drabbades vi av motionsryck (kan ha att göra med sonens lilla magbula och byxstorlek vid inköp av nya sommarjeans...) och skuttade upp på berget som de små stengetter vi är. Händelsen filmades så klart av familjens egen lilla reporter - ständigt beväpnad med avbildningsutrustning.

Arbetsmoral?

Just nu känner sig bloggerskan aningen "irri" över arbetsmoralen här på avdelningen...

• Vore det inte bra om alla hade ungefär samma kvalitetstänk?
• Kan man inte känna glädje i att faktiskt leverera ett färdigt resultat?
• Blir det inte trist att "alltid" maska och smita undan?
• Är det inte astråkigt att höra mig bli förbannad och besviken gång på gång?

...and so on!

Jag skulle nog vilja ha lite mer ledarbefogenheter (åtminstone för vissa somliga) i stället för att som nu bara kunna kvirra utan att ha rätten att slå näven i bordet på riktigt.

Med tanke på den arbetsgivare jag har (avslöjar jag välan inte - jag är inte dum!) så är det lätt att drabbas av mörkrädsletendenser.

Jag muntrar upp mig själv - jag bjuder mig på det faktiskt - med tidernas fnitterfilm från första kvällen nere i Karlskrona, då vi bjöd ut SysterYster på restaurang NIVÅ (hej söta maken när du läser - dit borde vi verkligen gå och äta!) och blev rackarns muntra efter lite "possent" som de sa i Sällskapsresan 1, eller så. Vi var synnerligen städade men efter resa och hotelltjappel och allmän munterhet över att träffas, så släppte hämningarna ganska rejält, men nästan alla ställde upp frivilligt på filmning. Nu får jag se om jag får brevbomber efter denna publicering...

Jenny - älskade fnittertippa!

Yster och grabbar - jag är glad att ni finns!

Efter äventyret!

Skönt att krypa intill största brorsan, Tjippen.

Under alla hakorna

Där finner Smilla ro...

Ibland blir jag journalistisk av mig - KLICK!

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article2506165.ab

Allow me: tjejen är ju ett våp oavsett storlek på, eller närvaro av klyfta...

Sisådär - jag är klar för den här gången och återkommer om min journalistådra får sig ytterligare ett ryck av någon världsomvälvande händelse!

Nu även vänster öga.

Jepp på båda ögonen är linsen bytt. Här ses den nye ägaren (av linsen) efter kvällens middag. Keps i huset är beordrat så här i början!

Kolla vilken jättepupill han har i kväll.

Jag undrar just...

...om det blir någon utrymningsövning idag?

Jag ska ju vara stand-by till Hasse som opererat andra ögat (eller gör det nu när jag bloggar) och inte får köra hem i bilen själv. Vore det inte väldigt smart att låta bli den övningen just idag...

Snart dags att vända hem till Stockholm igen

Det går fort när man har kul och det har vi haft.
Hotellet - First Hotel Ja i Karlskrona - hade väl en del övrigt att lära, men gav god rabatt så vi känner att tre nätter för sammanlagt 2400:- är "plausibelt" som man kan uttrycka sig om man är lite fisenknoppad. Vi gillar ju verkligen att käka hotellfrukost min dotter och jag.

Idag ville syrran och jag vara lite mer kulturella än vad som är möjligt när man shoppar, shoppar, shoppar....som Jenny tycker är väldigt skojsigt.

Vi styrde utåt Tjurkö för att doppa våra tår i vatten, och gissa vad?

Jag hade kameran med mig!!

SysterYster, 49 år och en dag ung.

Två dagar innan SysterYster fyllde 49 var vi ute och åt på restaurang Nivå i Karlskrona. Eftersom syrrans äldsta; Andreas, har varit med och byggt lokalen så känns det som mest rätt att gå just dit.

Innan dess kändes det faktiskt ännu mera rätt att äta jordgubbar och dricka champagne i syrrans lilla fina lägis. Barnen är avbildade i ett inlägg längre ner i bloggen, så jag offrar inget bildutrymme på dem då'ra...

Visst har hon fint insynsskydd i fönstret, och visst ser jordisarna goda ut?

Tre av fyra kusiner.

Jenny och pojkarna har på något oförklarligt sätt gått och blivit lite vuxna?